Är så trött på allt, mitt liv. skola. allt. Varför kan man inte bara somna in och vakna och allt var bra. Jag ler,skrattar och har kul. Men innerst inne gråter jag. På morgonen när jag vaknar går jag upp och hoppas på att allt är bra, att jag har glömt allt, allt är borta, men en sekund senare märker jag att jag fortfarande minns, fortfarande lossas att allt är bra. lossas må bra. känner groppen ihalsen, sväljer om och om igen för att inte tårarna ska komma ut. Allt är fortfarande som igår. ingenting förändras inget försvinner. bara groppen i halsen blir större.. tårarna går snart inte att stoppa. snart ligger jag i min säng som en liten tönt som gråter för något som jag borde glömt, men jag kommer alltid minnas.

 

 

hahah åh när ska det här ta slut? trodde äntligen att jag kunde le igen, men jag hade fel som vanligt. Att en jävla ångest kan förstöra så mycket för en. Snälla försvinn. Det är nog inte en enda som förstår hur det är att må såhär dåligt att gå och gömma sig bakom ett falskt leende. Det tragiska är att den personen som betydde nästan allt för mig, min bästavän. Inte ens du kunde lyssna, haha men vem vill lysnna på mig? fast det är som vanligt. Jag ska lyssna på alla andra och hjälpa dom, men det är ingen verkligen ingen som ställer upp för mig. När ens mamma säger att man är konstig "Snälla kan du sluta ligga instängd i ett mörkt rum man blir ju deprimerad av det" jag tror jag får höra den meningen minst 2 gånger per dag, snälla vad är det ni inte fattar? att ha en känsla i hela kroppen som bokstavligen äter sakta med säkert upp dig inombords, tillsut blir man så svag att man kan knappt andas och man börjar skaka i hela kroppen, tror du man orkar göra något då? Du av alla borde förstå.

 

 

Att nästan slutat helt prata med dig är rikitigt svårt, men endå så enkelt och skönt. Det enda du gjorde va att trycka ner mig, du fick mig inte direkt att må bättre och jag kallade dig Bästavän.haha. Visst vi har så grymt mycket minnen tillsammans kan ligga och tänka tillbaka och börja le för mig själv. Alla donken "deeptalk" haha oh saknar, fast nej egentiligen inte för varje gång vi satt där uppe så snackade vi om dig, jo jag vet jag jag pratade också om mig men du skulle alltid avbryta mig och berätta något heelt onödigt, som om du inte ens brydde dig. Jag orkar inte va med någon som inte är där för en och trycker ner en till max. 

Så jäävla skönt att du bytte skola. TACK.