Syster
jag orkar mer , jag orkar somna gråtandes bara för att det känns som jag gjorde fel.
Även fast jag vet att det inte var jag. Jag orkar inte träffa dig och när du frågar om jag
kan följa med hem..och jag svarar nej eller att jag inte kan, jag orkar inte se dig få tårar i
ögonen igen.du är mitt allt du gör att jag orkar leva mitt ditt härliga skratt och kramar men att
se dig få tårar i ögonen gör så ont..jag vill åka hem till dig och bo där bara för att få träffa dig.
men jag kan inte. Du är bara 6 år och du har upplevt så mycket som du inte ska behöva göra.
Jag ligger och gråter till sömns bara för att det känns som mitt fel att jag flyttade ifrån dig .
Jag kan ligga och tänka tilbaka .. När vi satt i trappan hemma i hustet vid ett fönter och tittade
ut på din mamma och våran pappa bårka. Du viskade till mig att du var rädd, Du var 3 ÅR ! det
är inte rätt . Det gör så ont att se dig på kort ..och veta att du inte mår bra..
Jag älskar dig lillasyster glöm aldrig det! och glöm inte att var stark för du klarar detta!.