jag orkar bara inte längre

när?.. när ska allt försvinna. när ska jag få må bra igen, eller åtminsonde få va glad för en dag. jag kämpar varje dag för att få bort alla tankar, få bort den kännslan i kroppen som gör att jag inte orkar någonting. Men jag orkar snart inte längre. vet inte hur jag ska beskirva hur jag mår eller hur jag känner eftersom jag vet inte ens vad som har gjort att jag ska behöva må såhär dåligt. ingen kommer någonsin förstå. ingen. men jag har försökt förklarat för många, jag har försökt såkallat roppat på hjälp. men ingen förstod, eller brydde sig. men men jag har slutat kallat på hjälp eller vad man ska säga. den dagen kommer komma då jag inte kommer komma upp ur sängen. Och den dagen kommer att komma inom kort tid. Då har det gott för lång tid. Tiden då det är dags att lämna denna värld. 
finns ingen nytta för mig här. 
finns endå ingen som gillar mig. nästan alla mina vänner utnjytar mig. Det är alltid jag som ska ställa upp. lyssna på deras pobrlem. visst självklart jag vill ställa upp. men jag får inget tillbaka. och eftersom jag inte ens orkar med mina egna problem hur ska jag då orka med dina. 
 
 
 
Är så trött på allt, mitt liv. skola. allt. Varför kan man inte bara somna in och vakna och allt var bra. Jag ler,skrattar och har kul. Men innerst inne gråter jag. På morgonen när jag vaknar går jag upp och hoppas på att allt är bra, att jag har glömt allt, allt är borta, men en sekund senare märker jag att jag fortfarande minns, fortfarande lossas att allt är bra. lossas må bra. känner groppen ihalsen, sväljer om och om igen för att inte tårarna ska komma ut. Allt är fortfarande som igår. ingenting förändras inget försvinner. bara groppen i halsen blir större.. tårarna går snart inte att stoppa. snart ligger jag i min säng som en liten tönt som gråter för något som jag borde glömt, men jag kommer alltid minnas.
 
 
hahah åh när ska det här ta slut? trodde äntligen att jag kunde le igen, men jag hade fel som vanligt. Att en jävla ångest kan förstöra så mycket för en. Snälla försvinn. Det är nog inte en enda som förstår hur det är att må såhär dåligt att gå och gömma sig bakom ett falskt leende. Det tragiska är att den personen som betydde nästan allt för mig, min bästavän. Inte ens du kunde lyssna, haha men vem vill lysnna på mig? fast det är som vanligt. Jag ska lyssna på alla andra och hjälpa dom, men det är ingen verkligen ingen som ställer upp för mig. När ens mamma säger att man är konstig "Snälla kan du sluta ligga instängd i ett mörkt rum man blir ju deprimerad av det" jag tror jag får höra den meningen minst 2 gånger per dag, snälla vad är det ni inte fattar? att ha en känsla i hela kroppen som bokstavligen äter sakta med säkert upp dig inombords, tillsut blir man så svag att man kan knappt andas och man börjar skaka i hela kroppen, tror du man orkar göra något då? Du av alla borde förstå.
 
 
Att nästan slutat helt prata med dig är rikitigt svårt, men endå så enkelt och skönt. Det enda du gjorde va att trycka ner mig, du fick mig inte direkt att må bättre och jag kallade dig Bästavän.haha. Visst vi har så grymt mycket minnen tillsammans kan ligga och tänka tillbaka och börja le för mig själv. Alla donken "deeptalk" haha oh saknar, fast nej egentiligen inte för varje gång vi satt där uppe så snackade vi om dig, jo jag vet jag jag pratade också om mig men du skulle alltid avbryta mig och berätta något heelt onödigt, som om du inte ens brydde dig. Jag orkar inte va med någon som inte är där för en och trycker ner en till max. 
Så jäävla skönt att du bytte skola. TACK.
 
Några av tusen texter hur jag känner.
 

k

 

m


hola